Blogg-dagbok

Så jag såg då Adrian stå högst upp i Elias säng som är ca 1-1,5m hög, och Elias arg och vägrar släppa förbi han, jag rusar då iväg runt via köket eftersom jag inte är så vigulant att jag kan kasta mig över höga möbler utan att jag blir rullstolsbunden.

När jag väl är framme ser jag Adrian några mm från att landa med sidan före på golvet....pang sa det och Adrian skrek till en gång sen tystnade han, jag tog upp han försiktigt och han var som drogad villa bara somna NEJ tänkte jag inte somna jag ringer 112 och frågar vad jag ska göra helt förtvivlad, dom ber mig gnugga så hårt jag vågar på bröstet på han (vilket jag vet att inte är skönt) men han reagerar inte......

HJÄLP......hon sa lugn bara försök håll han vaken killa han under fötterna och så men skaka inte på han så mycket.....jaha okej det gjorde jag under tiden hade hon skickat ut en ambulans...sen ringde jag Simon och frågade vart han var han var i tumba (5min med buss) jag berättade kortfattat och han såg då att ambulansen kom i blåljus svichande förbi......kan tänka mig hur simon kände då...viste inte hur läget var utan bara att Adrian trillat från sängen och ambulansen var på väg han kan inget annat göra än sitta i bussen och vänta på att den kommer fram......

Sen ringde jag grannen (kattvakten) och fråga om hon kunna komma efter Elias, hon kom upp fort sen just efter kom ambulansen då hade Adrian vaknat till lite grann.....dom villa ändå att han skulle komma till Astrids lindgrens sjukhus i solna så hon linda ina han i en filt och bar ner han för att spänna fast den lille stackarn på boren.

Precis i det ögonblicket kom Simon coh fick se din lilla bebis ligga där helt tyst och vilsen såg han ut att vara men inte ett ljud.....Simon stack in efter bilnyckeln (lånat faffas bil) och stack efter oss....

i ambulansen så höll hon på att försöka så Adrian inte somnade men han villa sussa en liten stund...hon lät han sova i 5min sen vågade hon inte ha han och sova mera......sen när vi kom fram så kollade dom upp han lite snabbt och satte oss i väntrummet där vi väntade i 2,5timmar Adrian hade bara en t-shirt och blöja på sig inget hann vi ta med....hungrig vart han simon köpte någon macka så han fick i sig lite......sen ropade dom äntligen upp Adrian pettersson vi skulle gå till rum 35....ja vad bra jaha vi vänta och vänta ja 2-3 timmar senare så kom en läkare och kolla hur det var trötta och arga var vi och fråga 

VARFÖR vi fått vänta så länge...jo dom brukar vilja ha en på uppvakning i 6timmar innan man får åka hem...jaha...men varför hade dom inte sagt då i början att jo ni kommer att få vänta här i 6timmar innan en läkare kollar han för att se om ni får åka hem eller inte....nej låt en sitta med en liten med möjliga skallskador och inte veta vad han får göra och hur länge man ska vänta utan mat och kläder mitt i vintern.......nåja det slutade lyckligt

han hade en lindrig hjärnskakning och eventuellt ett brutet nyckelben.

Så nu håller jag på fixar BARNSÄKERT så gott det går.